Felix Monsén

Hej Felix, är du laddad inför VM i Åre? Hur känns det att köra VM på hemmaplan?
– Jag är sjukt laddad, det ska bli så jäkla roligt! Det är lite speciellt att VM är i Åre, det är inte många i världen som kan säga att de tävlat i VM i byn där man bor. Det skulle krävas bra mycket innan jag skulle avstå från tävlingen – det är så speciellt att få köra på hemmaplan. Jag gjorde nyligen illa handen och trodde först att det endast var en stukning. Efter röntgen sa läkaren till mig att jag inte kommer kunna åka skidor på tre veckor, då sa jag bara – Du… jag har VM om 2,5 veckor och det är på hemmaplan!

Hur tänker du kring din prestation i VM efter du skadat dig?
– Det har varit ett ganska oskönt år inför VM måste jag säga, en otursdrabbad säsong. Först fick jag problem med foten under sommaren och gjorde en operation på den. I oktober bröt jag handen och nu i januari bröt jag handen igen. Det har därmed inte blivit världens bästa uppladdning inför VM, men att VM är på hemmaplan känner jag är en ganska stor fördel. Man känner sig hemma och är trygg i att man åkt i backen flera gånger innan. De kör samma bana i VM, de kanske flyttar käppen några meter,men det spelar inte så stor roll i störtlopp. Det är fortfarande samma struktur på banan och åkningen, det är väldigt viktigt att man kan banan!

Tråkigt att du varit så skadedrabbad, hur gick det till när du bröt handen nu senast?
– Det hände på ett genomåk inför ett störtlopp när jag var i Kitzbühel i Österrike. Kitzbühel är känt för att vara väldigt tufft och isigt, och den första träningen i backen var nästan det jävligaste jag har åkt. Jag hade den där känslan av att inte riktigt ha kontroll på vad jag gjorde. I tredje svängen var det otroligt slagit och mina skidor slogs nästan upp i luften, vilket i sin tur gjorde att jag blev tvungen att stödja mig med handen för att inte ramla. Jag tog mig upp och kände där och då ingen smärta, så jag fortsatte åka. Sedan kom jag ut på en transportsträcka, då började jag känna att jag hade lite ont i handen. Men det var egentligen inte förens jag kom i mål som jag började känna smärtan på riktigt.  

Hur är det med handen idag?
– Det är bra med handen nu, den hade vridit sig så var tvungen att sätta den på rätt plats och gipsa den. Nu när den sitter som den ska och fått göra det en vecka så är det ju bra. Vi ska göra om en skena efter staven nu, så vi får se om det gör ont då.

Hur tacklar man det mentala när man skadar sig?
– Jag tror att det beror lite på hur stor skadan är. När jag har småskador, som man kan kalla den jag har nu, är det viktigt att man kan hålla en positiv anda. När man har en större skada handlar det ofta om att man blir borta flera månader och då måste man få bryta ihop lite. Jag tror verkligen en positiv anda är väldigt viktigt, om man går och deppar för länge blir allt bara tråkigt och jävligt.

Förbereder man sig på något speciellt sätt inför ett VM på hemmaplan?
– Det är som vanlig träning, det är viktigt att man kommer in i flowet, i det mentala. Många frågar mig om jag ska bo hemma, det vore ju ganska skönt men sen kommer större delen av familjen vara hemma. Det kommer bli svårt att koncentrera sig på det man ska göra. På ett hemma VM är det många som man känner, vilket kan göra att fokus skiftar från det man egentligen ska göra till något annat. Jag tror att det är viktigt att hålla fokus och ha en plan på hur dagarna ser ut och vad man faktiskt ska göra.

Det går otroligt snabbt när ni åker, hur snabbt kör ni som snabbast?
– Under de senaste åren ligger de snabbaste hastigheterna på runt 150 km/h kanske. Man blir van vid att det går så snabbt, det blir ens vardag. Ibland är det är svårt att känna skillnad på 130 km/h och 110 km/h, vilket kanske låter lite konstigt.

Det medför också stora risker, Tänker du något på riskerna när du kör?
– Det är svårt att komma ifrån att det är många risker med sporten. Ska du göra bra resultat på ett störtlopp måste du våga ta risker och blockera rädslan för att exempelvis krascha. Det kan vara svårt att ta de riskerna när det inte stämmer mentalt. Man ska kunna stå på startlinjen och känna att det inte spelar någon roll om man ligger i nätet och endast tänka på att man ska ta sig ner på det snabbaste sättet. Man måste kunna blockera mentalt!

Foto: Jonas Ericsson

Finns det något ögonblick hittills under din karriär som du är extra stolt över?
– Man har såklart gjort vissa saker som man är extra stolt över, det är oftast när man lyckas med något för första gången som inte direkt förväntas av en. Mitt första SM-guld var i storslalom och det trodde jag egentligen inte att jag skulle vinna. Även VM i St. Moritz, Jag tror det var min första störtloppsvärldscup. Då kom jag tillbaka efter en skada och hade egentligen inte gjort några större resultat under året, men kom på 16:e plats. Det var lite av en chock, man blir extra stolt över sig själv när man gör saker som inte förväntas av en. Det är sådant som får mig att fortsätta jobba hårt – sådana ögonblick blir speciella!

Vad är dina mål inför framtiden?
– Målet med att tävla är att vinna, det vill man varje gång man ställer sig på start. Det vore konstigt att tävla i världscupen utan att ha som mål att en dag vinna. Mitt mål är att etablera mig och göra bra resultat. Sen är det de stora mästerskapen, såsom VM och OS, som gör en lite ”odödlig” på något sätt. Särskilt i ett land som Sverige där ett mästerskap är så pass stort. Sen går det inte alltid att pricka formen till mästerskapen, men det är i alla fall en dröm att göra det.

Hur håller man motivationen uppe för att fortsätta tävla på elitnivå?
– Det går upp och ner, ibland är jag väldigt less. Förra året hade jag en svacka mentalt och mådde inte alls bra, jag ville nästan sluta. Jag kände att om jag ska må såhär dåligt och utsätta mig för det jag gör, både träningsmässigt men också med alla risker man tar, då känner jag inte att det är värt det. Mår man inte bra av det man gör ska man inte heller göra det, det är en balansgång. Det är väldigt viktigt att jag mår bra för att kunna utsätta mig för resandet, träningsbelastningen och riskerna. För mig är det sjukt viktigt hur jag mår i vardagen – mår jag bra har jag inga problem med att göra jobbet som krävs.

Vad skulle du ge som tips till de som vill satsa på skidåkning?
– Försök att hålla på med många olika sporter vid ung ålder, man snöar så lätt in sig på en sak. När man sedan kommer upp på en viss nivå är det viktigt att man är redo att göra den uppoffringen som krävs. Då är det även viktigt att man har något annat att identifiera sig med och har saker vid sidan om. Det blir farligt om man bara identifierar sig med en sak – typ Felix Monsén är lika med skidåkning. Försök göra mycket saker i ung ålder och ha kul, då kommer det gå bra. Så länge man tycker att det är kul kan man hålla på med en sport länge, det behöver inte vara så resultatbaserat hela tiden.

När dricker du NOCCO och vilken är din favorit?
– Jag dricker oftast NOCCO på morgonen, jag känner att jag börjar bli lite morgontrött. Det har blivit som en förberedelse, jag dricker en NOCCO på morgonen för att förbereda mig inför dagen.Favoriten har tidigare varit Carnival, men när jag provade den nya NOCCO Winter Edition Blueberry blev den min nya favorit.