Hedvig Wessel

Berätta gärna lite om dig själv och hur det kom sig att du började med skidåkning?
– Jag är 23 år gammal, född och uppvuxen i Oslo. Jag har åkt skidor sedan jag var liten, mina föräldrar som också åker skidor, tog med mig och mina bröder på allt. Jag har alltid gillat att vara ute i naturen och att tävla mot mina bröder. Jag har även tävlat i slalom, längdskidåkning och gymnastik. Jag körde alpint aktivt fram till jag var 12 år, sen provade jag på puckelpist och började köra det istället.

Hur kom det sig att du provade just puckelpist?
– Jag var helt enkelt bättre på skidor än exempelvis gymnastik. Puckelpist är som en kombination av skidor och gymnastik, vilket fångade mig snabbt och då bestämde jag mig för att jag ville bli bäst på det. Jag var sedan med i Europacup-laget och tog medalj, och därefter även världscupen.

Du började sedan med friåkning, hur blev det så?
– Man kan se många paralleller mellan puckelpist och friåkning. Från puckelpisten är jag van vid att hoppa och vid ojämn terräng. Till en början ägnade jag mig både åt puckelpist och friåkning, men tillslut blev det mer och mer friåkning.

För fyra år sedan sa min coach David Kantermo till mig att jag skulle prova på friåkning och att jag skulle anmäla mig till Røldal Freeride Challenge. Nu är det fyra år sedan jag började tävla i friåkning och min första tävling efter Røldal var NM 2015 (Nordiska Mästerskapen i extremskidåkning) och då lyckades jag komma på en andraplats. När jag kom dit och skulle börja förbereda mig kände jag att det var alldeles för svårt och alltför brant. Efter första dagen kände jag att jag ville köra enkelt och safe. När jag rekade dagen efter pratade jag med Matilda Rapaport, Evelina Nilsson och Helena Rapaport om hur de gör och gjorde sedan likadant som dem. Kom då fyra i kvalet, jag blev väldigt överraskad när det gick så bra som det gjorde.

Jag bestämde mig det här året för att avsluta min 7-åriga karriär inom puckelpist, och endast satsa på friåkningen. Jag ville bli bäst på puckelpist – men jag ville hellre hålla på med friåkning. Det finns så himla mycket som är bra med friåkning, det finns ingen manual för hur du blir bra. Det som är så kul är att du är din egen chef och väljer din egen stil. I puckel är det mer styrt – då kör du pisten eller hoppar. I friåkning är du i backen och har kul med kompisarna, du tänker lite på vilka val du ska göra, men sen står du i backen och då går det väldigt fort.

”Jag frågade mig själv om det är värt det — det är läskigt och man måste ta val som kan ha stor betydelse för både personerna åker med och för dig själv”

Friåkning är en riskfylld sport, hur gör du för att tackla det mentala?
– Jag är rädd för ras när jag kommer till ett fjäll där jag aldrig varit. Jag märkte hur riskfyllt det faktiskt är när jag var i Verbier det här året. Jag var lite naiv och tänkte att jag skulle åka på ett berg, men insåg sedan att jag inte skulle ha åkt där. Jag var med om två laviner – det var som tur var två små men den ena hade kunnat gå riktigt illa. Jag har haft tur och varit med personer som har koll, är duktiga i fjällen och bra på att stå på skidor. Jag frågade mig själv om det är värt det — det är läskigt och man måste ta val som kan ha stor betydelse för både personerna du åker med och för dig själv, är du inte van så ska du inte utsätta dig för sådana risker. Jag kommer inte vara den som kör de mest extrema sidorna, för mig är det viktigare att vara trygg och känna att det man gör är säkert. Åtta personer dog när vi var i Verbier — men ingen pratade om det, utan vi fick reda på det 5 dagar senare. I Norge pratar jag därför väldigt mycket om säkerhet.

Hur ser en vanlig träningsvecka ut för dig?
– När jag är hemma i Oslo blir det vanligtvis träning varje dag. Det blir oftast två benpass, två magpass, två intervallpass och ett spänstpass i veckan. Sedan 2014 har jag även kört yoga varje dag. Jag tog dock ett litet break, men ska börja igen. Jag tycker att det är väldigt roligt att träna och lägga upp planer. Jag är en systemnörd – sätter upp mål och skriver träningsdagbok. Jag vet exakt hur många dagar om året jag har tränat, varit på fest, gjort yoga osv.

Har du något speciellt kostupplägg?
– Eftersom jag har varit en del av OS-stipendiumprogrammet, har jag fått mycket kunskap via dem, och har exempelvis haft kontakt med kostspecialister. Jag är noggrann med vad jag äter och att jag ska äta så pass mycket att jag aldrig är hungrig. Jag lärde mig att man hela tiden ska äta innan man blir hungrig, blir man hungrig jobbar kroppen mer än vad den behöver. Jag måste alltid äta innan jag blir hungrig, och även äta lite mer än vad jag kanske borde.

Hur tacklar du motgångar och hur gör du för att våga?
– I puckelpist möter man motgångar varje dag — sätter man inte ett trick så möter du en motgång. Det är viktigt att kunna se det positiva och hela tiden fundera på vad man kan göra bättre. För min del är det generellt viktigt att promota mina egna styrkor och säga till mig själv att jag klarar det. Jag kör ofta tillsammans med andra, ser jag någon annan utföra något, då vet jag att jag också klarar det. Först står jag och tänker att jag inte vågar, men sen ser jag någon annan göra det och då tänker jag — Jag kan.

”Jag står först och tänker att jag inte vågar, men sen ser jag någon annan göra det och då tänker jag — Jag kan”

Vad gör du när du inte åker skidor?
– När jag inte åker skidor umgås jag med min familj och vänner. Jag gillar att vara i mitt sommarhus på Kragerø, två timmar från Oslo. Mina föräldrar är skilda och det är det enda jag har haft hela tiden, det enda jag har kvar från när jag var liten – det betyder otroligt mycket för mig. Sen gillar jag även att åka båt och paddla. Dessutom har jag sedan jag var liten alltid målat mycket, och pysslat – såsom att laga saker såsom smycken och bygga.

Har du något tips till de personer som vill prova på/börja med friåkning?
– Först och främst –bara ta sig ut i backen. Jag tycker också att man ska hitta skidglädjen, det är väldigt viktigt. Det är även bra att hitta ett mål och sedan jobba aktivt mot det. En annan sak som kan underlätta är att hitta någon, som utför övningar bättre än en själv, att dela det med – se på vad andra gör och gör sedan likadant. Prova på att göra det du aldrig gjort och tänk ”Kan den personen utföra det, då kan jag också” – det är i alla fall mitt mindset.

Vad ser du som din största framgång inom din karriär hittills?
– Min största framgång är andraplatsen på NM för fyra år sedan. Jag kom då som en ”nobody” och visste inte alls vad jag kunde åstadkomma. Jag är även stolt över min första pallplats — min tredjeplats på Världscupen I Ryssland 2016 när vi körde duals – det var fantastiskt att få stå på pallen. Jag har även en rolig historia angående Världscupen I Ryssland. I Ryssland måste man ha visum för att komma in- och ut ur landet. När jag var på flygplatsen sa de att jag fick komma in i landet, men att visumet gick ut två dagar senare, vilket betydde att jag inte skulle komma ut från Ryssland. Jag fick därmed åka hem igen och fick som tur var hämta visumet dagen efter. Det resulterade i att jag endast fick en dags träning istället för två – men jag klarade det väldigt bra ändå, vilket var oväntat.

Hur ser du på framtiden och vad har du för mål inför framtiden? Vart ser du dig själv om 5 år?
– Då är jag klar med min Bachelor i Business och jag står fortfarande på skidor – i vilken grad, det vet jag inte. Jag kanske filmar mycket och har olika typer av projekt. Jag kanske har familj? Jag vet inte. Först och främst så kommer jag att stå på skidor – att sitta inomhus gör mig galen!

 Följ Hedvigs äventyr i hennes filmserie här!