Michelle Coleman

Berätta lite om dig själv och din bakgrund
– Jag är uppvuxen i Vallentuna norr om Stockholm och gick på gymnasiet i Täby. Jag tränade både innan och efter skolan redan på gymnasiet. Skolan slutade vid kvart i fem, sen började träningen vid klockan fem. Jag kom med i simlandslaget i december 2009 när jag var 16 år gammal och gick i årskurs 9. Dagen innan studenten 2012 fick jag ett samtal om att jag blivit uttagen till att delta i OS i London – på studenten stod jag på flaket och den enda tanken jag hade var att jag inte fick bli sjuk. Min pappa hämtade mig vid 22.00 på min egen studentskiva, då jag skulle upp och träna dagen efter. Jag tog studenten sista maj och i mitten av augusti deltog jag i OS.
Folk säger ofta att jag får offra väldigt mycket, men så tänker inte jag. Jag prioriterar bara annorlunda. Visst har jag gått miste om upplevelser, men för mig var det självklart — jag ville hellre delta på OS än studentskivan. När jag sedan gick in på OS-arenan och kollade upp tänkte jag ”Det här är så värt det”. De bekräftelserna är väldigt viktiga, det betalar tillbaka.

”Jag ville hellre delta
på OS än studentskivan.
När jag sedan gick in
på OS-arenan och
kollade upp tänkte jag
— det här är så värt det”

Vad är det som inspirerar dig att hela tiden fortsätta utvecklas framåt?
– Det som driver mig är att jag alltid strävar framåt för att bli det bästa jag kan bli. När jag avslutar min karriär vill jag känna att jag gjort allt jag kan och att det här är det bästa jag kan bli. Det är en så fantastisk och skön känsla när man lyckas pusha sig själv till nästa nivå.

Hur ser det ut framöver gällande tävlingar och satsningar?
– I sommar är det EM i Scotland i Glasgow. Sen är det VM 2019 och OS i Tokyo 2020. Det är egentligen ingen skillnad mellan VM och OS, det är samma konkurrenter. Det är snarare allt runt omkring tävlingarna som definierar det. Jag drömmer om ett OS-guld. Det är så otroligt kul med OS, bara att delta – det är folkfest i två veckor.

Hur ser en vanlig träningsvecka ut för dig?
Måndagar: Två simpass och ett gympass
Tisdagar: Två simpass och ett gympass
Onsdagar: Ett simpass och en ledig eftermiddag, möjligtvis pilates eller yoga
Torsdagar: två simpass och ett gympass
Fredagar: Ett simpass och pilates eller yoga
Lördagar: Ett simpass på morgonen
Söndagar: Ledig

Vad gör du på en ledig dag?
– Jag gillar att baka, laga mat och vara med i välgörenhetsprojekt. Jag är med och lär nyanlända att simma – då man måste kunna simma 200 m för att få godkänt i idrotten i skolan, så jag simmar med barnen.

Har du något tips till andra som vill satsa på en karriär inom simningen?
– Det är viktigt att kunna skilja på liv och död. Det är också viktigt att man är medveten om att det är en väldigt tidskrävande sport. Fastna inte i de stora utvecklingarna utan försök att bryta ner de stora målen till små delmål. Man orkar inte tänka fyra år framåt utan måste ta en dag i taget – sen kommer det sakta komma till en.

Slutligen, Hur ser du på framtiden?
– Jag tänker mycket på hur jag kan ge tillbaka till min idrott, och hur jag kan hjälpa till. Jag lever mitt jobb, allt kretsar kring simning. Jag ser fram emot att ha ett vanligt jobb och att ha möjligheten att göra andra saker också – men jag vill hålla på med det här så länge som det går. Jag har rest väldigt mycket men aldrig varit på semester — det kan jag längta lite efter.

Vad är din största utmaning i sporten och hur tacklar du den?
– Det är att hitta balansen mellan simning och livet — simningen är inte hela livet, man kan vara lycklig trots att det går dåligt. Jag försöker lära mig att simningen inte är precis allt — det handlar om att njuta på vägen mot målet. Man måste kunna skilja på prestation och person. Jag simmar inte för andra människors skull, men jag vill prestera för andra människors skull. Ibland blir jag mer ledsen av tanken över att jag kanske gör andra människor besvikna om jag inte presterar. Jag har alltid varit en högpresterande person med höga mål, och när jag inte når mina mål blir jag besviken. Jag jobbar med den mentala biten tillsammans med en idrottspsykolog. Det har hjälpt mig väldigt mycket, särskilt att förstå mig själv.

”Simningen är 70% psyke
och 30% fysik. Något som
kräver mental
energi kommer också
att ge utslag på kroppen”

– Mitt stora problem är att jag fokuserar på ATT jag vill göra en specifik tid och inte på HUR jag ska göra det. Det är en konst att hela tiden fokusera på rätt saker. Om jag håller en bra teknik och har fokus på rätt saker, då kommer jag per automatik att simma snabbare. Min tränare säger ”Bara låt det hända”- när jag hoppar i vattnet vet min kropp vad jag ska göra. Nu när jag blivit äldre har jag lärt mig att psyket spelar en otroligt stor roll för min prestation. En stor utmaning är att simningen är 70% psyke och 30% fysiskt. Något som kräver mental energi kommer också att ge ett utslag på kroppen, vilket jag jobbar på att kunna hantera.

Vilket ögonblick har varit ditt bästa hittills i din karriär?
– Ett ögonblick jag är stolt över är semifinalen på OS i Rio. Mitt mål var att jag skulle gå till final. När jag simmade i semifinalen såg jag att jag kom i mål som trea… ”Du kommer vara i final” — jag klarade det! Jag hade hållit ihop allt mentalt och lyckats göra precis det jag ville – det var helt amazing, då var jag stolt! Även VM i Ryssland 2015 – vi tog silver i lagkapp. Alla bara går in och levererar, så jäkla mäktigt. Det är precis sådana stunder som gör att allt slit är värt det!

Hur tänker du kring din kost?
– Jag tänker väldigt mycket på min kost. Ju äldre jag blivit desto mer har jag börjat tänka på vad jag äter. Jag har insett att jag mår så mycket bättre när jag äter bra. Jag tycker att mat är kul också, och vill äta bra livsmedel. Jag ser alltid till att mina måltider innehåller det jag behöver få i mig.