Therese Alshammar

Du har en häpnadsväckande karriär bakom dig. Hur kommer det sig att du började med simning?
– Min mamma, som själv varit simmerska och simmade i OS i München 1972, introducerade simningen för mig. Mamma och pappa tog ett gemensamt beslut om att de ville att jag skulle idrotta. Jag höll på med flera olika idrotter samtidigt, till dess att sporterna började kräva allt mer tid och träning. Jag valde till slut att fortsätta med simningen, då jag tyckte det var roligast.

Jag var inte alls någon talang som junior, jag simmade skolmästerskapen i första klass och var fruktansvärt långsam. Sen började jag tävla allt oftare och tyckte om att se min utveckling genom att titta på mina egna tider. Det var en bra tidig lärdom – att kolla på mina egna tider istället för att jämföra mig med andra.

NOCCOs ambassadör Therese Alshammar

Vilka i din närhet har fångat upp dig när du känt motstånd?
– Mina föräldrar hjälpte mig väldigt mycket när det var uppförsbacke. De var överens om att inte ställa för höga krav på min prestation, men var samtidigt måna om att jag inte skulle ge upp så lätt. Mina föräldrars hjälp i kombination med en bra tränare och kamrater skapade en fin miljö för både utveckling och lärande. Även i svåra situationer kan man lära sig mycket. Att överkomma skador har såklart varit motigt och väldigt tungt, men har också givit mig en mycket bredare förståelse för idrott, fysik och betydelsen av att kämpa.

”Dagens bästa andetag är andetaget precis efter att du hållit andan”

Alshammar, du har under din karriär tagit hela 72 internationella mästerskapsmedaljer och har på vägen fått stora priser och utmärkelser för din prestation inom svensk idrott. Finns det någon tävling eller utmärkelse som du är extra stolt över?
– Jag har alltid känt mig extra nöjd över den senaste medaljen jag vunnit eller när jag slagit ett personligt rekord. Jag är även väldigt stolt över ett speciellt lopp under VM i Shanghai. Jag simmade inte så bra dagen innan, men lyckades sätta alla detaljer under sista loppet och därmed simma väldigt bra. Jag har fått höra liknelsen ”dagens bästa andetag är andetaget precis efter att du hållit andan”, det är precis det som tilltalar mig – att känna de jobbiga och tuffa ögonblicken kontra lättheten och glädjen när man är väl förberedd och klarar av uppgiften.

Efter många år inom elitidrotten valde du tillslut att avsluta din karriär. Hur blev omställningen efteråt? Är det något du kan sakna med det idag?
– Som 39-åring efter mitt sjätte OS slutade jag med simning på elitnivå. Det jag saknar mest är gemenskapen, strukturen och enkelheten i att kunna utvärdera sin prestation och se vad som är bra och mindre bra. Jag saknar även att kunna dela in prestationen i olika processer och sedan jobba isolerat med dem, men samtidigt vara trygg i att helheten förbättras.

I det vanliga arbetslivet upplever jag inte att det är lika lätt. Det är viktigt att ha ett bredare tunnelseende och inse att fler saker händer samtidigt, hela tiden. Jag är otroligt tacksam över att ha tränat så länge och utvecklat en förståelse för att kämpa. Jag tar inte för givet att saker är lätta och vet att saker jag gör kommer ta tid, energi och tålamod.

”Att ta sig från Sandhamn till Utö under en dag i september, genom skog och hav i ca 12 timmar – det stannar hos en”

Du har tävlat i Ötillö World Championship i swimrun tillsammans med Petter två år i rad, hur var det?
– Det var en fantastisk upplevelse att tävla i swimrun. Ett riktigt äventyr som hjälpt mig att skifta perspektiv på saker som jag tidigare upplevt som jobbiga. Att ta sig från Sandhamn till Utö under en dag i september, genom skog och hav i cirka 12 timmar – det stannar hos en. Jag hade dock en fruktansvärt smärtfylld första introduktion till loppet. Förra året förstörde jag nämligen mina knän och kunde inte böja på ena knät på tre veckor efter loppet. I år var jag extremt noggrann med prehab innan, jag gjorde övningar varje dag för att vänja knäna vid intensiteten. Jag fick därför istället en upplevelse som jag minns med glädje och är häpen över hur mycket kroppen och vi människor klarar av – mycket mer än vad vi tror!

Hur ofta tränar du och hur ser ditt träningsupplägg ut idag kontra hur det såg ut när du tävlade på elitnivå?
– Jag gick från att tävla i simning och ha väldigt strikta rutiner till att sluta simma, få två barn och istället låta det livet ta plats och träna när tiden fanns. Nu hinner jag äntligen schemalägga och prioritera min egen träning igen. Under min karriär simmade jag 8–10 pass i veckan samt tre gympass och två pilatespass. Idag simmar jag i regel två pass i veckan, under bra veckor blir det tre, samt två landpass i form av löpning eller gym.

Du äter en växtbaserad kost, hur kommer det sig att du började göra det?
– Jag var 19 år när jag slutade äta kött. Jag bodde granne med en slaktare under en träningsperiod i Australien och vaknade med utsikten av döda djur från vårt köksfönster varje dag. Det fick alla jag delade huset med att bli vegetarianer…

Under min karriär testade jag många olika sätt för att optimera min träning och återhämtning. Det mest gynnsamma för min del blev att äta så näringstät, färgstark och vitaminfylld mat som möjligt, i största mån växtbaserad mat. Det viktigaste av allt var att få i mig nog med energi och vara förberedd på träningen.

 Vad tror du det finns för idrottsmässiga fördelar med att äta en växtbaserad kost?
– Jag tror fördelarna med växtbaserad kost är att man får i sig stor mängd fibrer, fler vitaminer och näring som bidrar till bättre återhämtning samt snabbare uppbyggnad och reparation av musklerna. En annan viktig komponent tror jag är att det stärker systemet snarare än belastar. Forskningen har flera gånger pekat på att en växtbaserad kost minskar inflammationer i kroppen.

Vad tycker du är den största missuppfattningen kring hur en atlet bör äta/lägga upp sin kost?
– Precis som med allt krävs det kunskap om kost. Desto mer man lär sig om mat, näring och återhämtning desto bättre kan man må och prestera tror jag. Den största missuppfattningen jag stöter på som vegetarian är vart jag får mitt protein ifrån, då kan man tillägga att det nästan finns protein i allt. Helheten är mycket viktigare än bara en grupp i kosten. Jag tror snarare på kombinationen av fibrer, näring och variation. Experimentera och lär er mer – precis som med träningen blir det roligare och intressantare då.

 ”Både hela jag och huvudet måste må bra, den levande organismen måste få utrymme och tid att komma i balans”

Du är en stor inspirationskälla för många och uppmuntrar människor till bra val inom träning och hälsa. När idrotten blir, som i ditt fall, en stor del av livet, kan man påverkas av faktorer såsom stress och prestationsångest. Hur har du gjort för att tackla sådant?
 – Ingen är immun mot stress. Må bra och prestera bra är ofta sammanlänkade, samtidigt som man kan klara av att prestera bra under kortare tid även om man inte mår så bra. Jag har träffat många idrottare som inte mår psykiskt bra. Prestationsångest och oro är något som alla kan känna av. Det är känslor man måste vara modig nog att granska inom sig själv och gärna prata om. Både för att förstå sig själv bättre, men också för att se varningssignaler tidigt.

Stress kan också vara en bra sak – genom att utsätta kroppen för stress utvecklar och lär vi oss att klara av exempelvis träningen. Efter träningen måste man återhämta kroppen, ge den mat, dryck och vila. Det är även viktigt att se sitt huvud och mående på samma sätt. Om vi haft många möten eller träffat mycket folk måste vi återhämta oss från den psykiska stressen. Den är lite mer diffus och inte lika påtaglig som en fysisk ansträngning. Promenera i naturen eller bara gå utan mål, är ett sätt att öva på att ta hand om hela kroppens återhämtning. När jag tränade och tävlade var jag alltid extra noggrann att betrakta kroppen som en helhet. Både hela jag och huvudet måste må bra, den levande organismen måste få utrymme och tid att komma i balans.

Therese Alshammar

Hur har du gjort för att ha så roligt som möjligt under din karriär?
– För att ha roligt på vägen tror jag att man måste vara nyfiken och göra nya saker. När jag tävlade brukade jag förnya en detalj i min säsongsplan varje år, började följa ett nytt styrketräningsprogram, besökte en ny pilatesinstruktör eller la om träningsschemat. Det gjorde jag för att väcka stimulans och nyfikenheten. Att vara entusiastisk för vad vi än ska göra, kan enligt mig inte understrykas nog!

Om du fick ge tips och råd till Therese Alshammar i början av sin karriär, vad skulle du säga då?
– Fail Fast, Fail Forward, Fail Often. Gör misstag och lär från dem. Var modig och ta inte dig själv på så stort allvar. Just ”Fail often” var något jag gjorde. Jag var även modig, men det tog mig många år att komma dit. Den resan, trots att den inte var spikrak, var väldigt värdefull för mig. Men om det var något jag gärna hade velat höra, så är det att allt är OK!

När dricker du helst NOCCO och vilken är din favoritsmak?
– Jag dricker en innan eller under ett träningspass. Jag gillar NOCCO Blueberry Winter Edition och den koffeinfria NOCCO Citrus/Fläder mest! Passar glada som sura träningsdagar, och man vill ju ha variation!

Följ Alshammar på instagram @t_ alshammar